Det är otroligt osmidigt att ha en person i bekantskapskretsen som kallas för något som alla barn ser som en direkt uppmaning att titta i taket och peka...
M har en vän som kallas Lampan (med ett efternamn som börjar med "lamp" är det inte sååå konstigt kanske) vi kämpar och försöker säga till Nora "han heter Andreas" "här kommer Andreas" "kan du säga Andreas" men likt förbaskat är man sedan där och kallar honom "Lampan" "kaffe, Lampan?" "kolla här Lampan", hon får väl lära sig det helt enkelt... Idag är jag iallafall skyldig Andreas ett stort tack! Tack snälla för hjälpen i köket, vi kommer de närmaste dagarna att svära oss blå över dig när vi inte kommer in i ett endaste skåp!!! (Han har monterat 6 st välbehövliga "barnlås", nu ska vi bara lära oss att de finns där!) M har monterat några förut, med blandat resultat om jag säger så...