Blodomloppet, Örebros tystaste folkfest?!
Jag försökte lätta upp stämningen, tackade de som hejade fram oss, peppade andra löpare vid kilometerpasseringarna och försökte få till en slutspurt. Alla andra var fullständigt knäpptysta...
Min pappa brukar tjoa och heja när han idrottar, och jag är glad att jag är som han. Glada tillrop ger i alla fall mig massor av energi!
Jag hoppas att någon blev uppmuntrad och att publiken fortsatte att klappa fram alla deltagare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar