Drygt en timme tog det och jag har därmed genomgått livets första anställningsintervju. Det kändes bra, avslappnat och okonstlat.
Det grämer mig dock att jag inte hann längre på siffertestet, det är lite min grej kan jag tycka.
Nu är det bara att vänta. Jag gjorde mitt bästa och hoppas att det räcker. Att JAG duger, för jag var bara mig själv. Inte mer och inte mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar