Jag har i veckan nästan slaviskt följt fallet "Lisa" på aftonbladet. Försvunnen. Död. Mördad. Det är obegripligt att det händer. Men det händer om och om igen. Jag vill låsa in mina barn och aldrig mer gå ut.
Sedan glassbilen och tvååringen. Jag mår illa, vill kräkas. Så fruktansvärt! Jag tänker på mitt lilla oförsiktiga hjärta. Min lilla Harry som ständigt är i farten.
Värsta tänkbara. Mina tankar går ikväll till dessa familjer och till chauffören.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar