Evigt liv är kanske inget att sträva efter. Att stilla få somna när den dagen är kommen känns okej.
Men sen då? Alla som blir kvar i livet? Partner, barn, barnbarn, vänner, grannar...
Det gör ont att tänka på det. Livet är ingen dans på rosor och döden är definitivt inte någon dans alls.
Imorgon begravs en anhörig till mina anhöriga (plastfarfar låter inte bra).
Jag har varit på många begravningar, jag vet vad som väntar och jag vet att det är hemskt men jag vet också att det är vackert. Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar