Hämtade liten på förskolan. Han hade precis ramlat och slagit sig. Tröstade och pratade sedan en stund med fröknarna i hallen.
Vidare till fritids. Möts av personal i hallen som viskar kris, getingar, nyss. I köket sitter stora hjärtat och gråter, skriker och hyperventilerar. 10 getingstick. Ryggen, hakan, benen, armarna och ena handen. Eventuellt i huvudet också.
Vi åkte till vårdcentralen och fick recept på betapred, kortisontabletter. De kollade andningen och svullnad. Det såg bra ut och kvällen har varit lugn. Hon mår bra nu men är hysteriskt rädd...
Skönt att ha tabletterna hemma. Tänk om jag hämtat henne först. Då hade det i och för sig kunna hänt något annat barn. Och nu då? Kommer hon bli allergisk? Måste vi springa runt och vara livrädda? Själv är hon rädd för att hon alltid ska vara så här rädd. Hela livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar