Sju timmar till fots på Besseggen. Svett och dödsångest byttes mot vacker utsikt och sedan trötta ben. Glad för att jag har gjort, glad att det är över och glad att jag lever! (Och Nora!) Aldrig mer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En blogg om allt och ingenting som händer i hus nummer sju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar